PANCAKES

Igår gick jag in i graviditetsvecka 23 och har tagit mig till gymmet jag två gånger denna vecka hittills. Jag tränar med hjälp av Fitplan app och Fitgurlmel/Melissa Alcantara’s Built Aesthetics program.

Till frukost blev det glutenfria pannkakor med proteinella, oatly spread och jordnötssmör 🙂
Här kommer min sambos supergoda pannkaks-recept (6-7 små pannkakor):

2 ägg
3dl laktosfri mjölk
1.5dl glutenfritt mjöl (Lailas mjölmix)
1tsk socker
2msk laktosfritt smör (smält)
0.5tsk salt

Han låter smeten stå i kylen minst 30 min. Stek på mellanvärme (5 av 9).


Yesterday I went into pregnancy week 23 and have been to the gym twice this week so far. I use Fitplan’s app and Fitgurlmel/Melissa Alcantara’s Built Aesthetics program.

For breakfast I had gluten-free pancakes with proteinella, oatly spread and peanut butter 🙂
Here’s my boyfriend’s delicious recipe for gluten- and lactose-free pancakes (makes 6-7 small ones):

2 eggs
3dl lactose-free milk
1.5dl gluten-free flour
1tsp sugar
2tbsp lactose-free butter (melted)
0.5tsp salt.

He keeps the batter in the refrigerator for at least 30 min. Fry on medium heat (5 of 9).

LOVE IT OR HATE IT

När jag mådde som värst i början av min graviditet tänkte jag att jag inte borde skriva, eftersom jag kände att jag inte ville framstå som negativ, “dålig” och att allt inte var exemplariskt optimalt… Men syftet med min blogg är ju att få andra, som inte heller känner sig på topp jämt, att inte känna sig ensamma eller att det är något fel på dem. Alla går igenom upp- och nedgångar! Att dela det istället för att utge sig för att allt är perfekt tror jag bidrar till att det är okej att må och känna som man gör – att man inte behöver bedöva de känslorna, sopa det under mattan eller ändra på sig.
Man ska såklart göra det man kan för att vara glad och positiv och sprida god energi, men vi är mänskliga. “Vi kan inte ändra vår natur, bara hantera den” som Prof Steve Peters skriver i “The Chimp Paradox”.

Att känna sig förstådd av någon tycker jag är något av det finaste och SKÖNASTE som finns! Att få höra att ens känslor och tankar är legitima, även om inte alla människor känner eller tycker likadant. Love it or hate it, det är okej att vi tycker olika. Att förmedla sin åsikt må vara tillfredsställande, men verkar då ofta för vårt eget välmående, och inte mottagarens. Vi har alla fördomar vilket begränsar oss, och i de flesta fall finns mycket mer bakom det vi anser som fakta, som vi då går miste om. Det är en sorglig trygghet, att kritisera och döma andra.
När jag mediterar kommer jag i närheten av vad som egentligen är viktigt. Värdet av värderingar. Jag gör transcendental meditation två gånger om dagen, och i tystnaden ligger en sanning. Att vara sann mot mig själv möjliggör närmandet av en friheten där jag inte behöver övertyga andra om det jag känner och tycker. Helt plötsligt, räcker det med att jag vet.

Jag har äntligen börjat må bättre efter vecka 12, illamåendet har lagt sig. Jag hann börja med en annan medicin, Pronaxen, som jag tyckte var mycket bättre än Lergigan. Jag behöver som tur är inte ta någon medicin mer och har till och med börjat vara ute i trädgården och träna igen! Jag simmar, går på Zumba och kör lättare styrketräning hemma. Det är svårt att veta vart man ska lägga nivån eftersom min hjärna är van att träna som vanligt, men efter att jag var ute och sprang för några veckor sedan fick jag jätteont långt ner i ländryggen, vilket fortfarande känns av när jag går…

Vi var på första ultraljudet i tisdags och det var helt fantastiskt att se vårt lilla barn där inne och veta att det mår bra! Jag känner ju ingenting förutom liknande mensvärk, så att få dess existens bekräftad gör att allt jobbigt blir värt det!!


When I felt as the worst at the beginning of my pregnancy, I thought I shouldn’t write, because I didn’t want to appear to be negative, “bad” and than everything wasn’t exemplary optimal… But the purpose of my blog is to get others, who also doesn’t feel awesome all the time, not to feel alone or that there is something wrong with them. Everyone goes through ups and downs! Sharing that, instead of pretending that everything is perfect, would by my opinion contribute to it being okay to feel and think just as you do – that you don’t have to numb the feelings, sweep it under the carpet or change.
We should of course do what we can to be happy and positive and spread good energy, but we are human. “We can’t change our nature, just manage it” as Prof Steve Peters writes in “The Chimp Paradox”.

To feel understood by someone is by my opinion one of the best and most BEAUTIFUL feeling ever! To hear that your feelings and thoughts are legit, even if other people might not agree. Love it or hate it, it’s okay that we have different opinions. To convey one’s opinion is satisfying, but it mostly acts for our own well-being, not for the reciever. We all have prejudices, which limits us, and in most cases there’s so much more to it than what we consider to be facts, which we then miss. It is a pitful security to criticize and judge others.
When I meditate, I come close to what’s really important. The value of values. I practise transcendental meditation twice a day, and in the silence lies a truth. Being true to myself enable me to approaching a freedom of not having to convince others about what I feel and think. All of a sudden, it is enough that I know.

I’ve finally begun to feel better after week 12, the nausea has settled. I started with another medicine, Pronaxen, which I thought was much better than Lergigan. Fortunately, I don’t need to take any more medicine and have even started to be out in the garden and work out again! I swim, go to Zumba and do light weight training at home. It’s hard to know where to put the level because my brain is used to exercise as usual, but after I was jogging a few weeks ago I got a lot of pain down in the lower back, which I still feel when I walk… 

We were on the first ultrasound on Tuesday and it was absolutely fantastic to see our little baby in there and knowing that it is doing well! I don’t feel anything but similar menstrual cramps, so getting its existence confirmed makes it worth it all!!

LIVET HÄNDER

Jag har sedan flera veckor tillbaks inte alls mått bra. Jag var hos vårdcentralen och tog massa prover eftersom jag inte känt igen mig själv på ett tag; ingen ork eller motivation. Det började med att jag var hängig och hade yrsel, kanske pga lågt blodtryck tänkte jag… Det visade sig att jag är gravid!!

Vi hade använt oss av preventivmedlet Natural Cycles, vilket inte var tillräckligt säkert. Vi visste att risken att bli gravid fanns där och både jag och Adrian har känt oss redo för att skaffa barn ett bra tag. Jag blev oavsett chockad över att vara gravid och hur min kropp reagerade. Jag visste att man mår illa under graviditeten men att samtidigt vara dödstrött, ha sura uppstötningar, muntorrhet, ont i brösten och kramp i benen är en psykisk påfrestning som jag aldrig kunna förbereda mig på. Jag spyr inte men har mått extremt illa sedan vecka 6. I fredags började jag med en receptbelagd medicin, Lergigan, men blir helt utslagen av dem och kan sova hur mycket som helst.

Jag sa upp mig från mitt jobb i Göteborg innan jag visste att jag var gravid, så just nu flyter dagar och nätter samman. Att inte ha några rutiner gör att jag mår sämre, men jag gör så gott jag kan och försöker fokusera på det jag får gjort istället för det jag inte klarar av. Nu har jag äntligen samlat kraft att fortsätta med min blogg och online business. Jag är van vid att kunna hantera och ja, kontrollera, hur jag mår genom att agera, t.ex. träna, köra en uppiggande diet, få andra perspektiv genom att träffa vänner… men just nu är det enda jag kan göra att acceptera mitt tillstånd. Trots att jag mår dåligt känns det hela otroligt stort och fint och jag är tacksam för varje dag.


I haven’t felt good for several weeks. I’ve been at the health center and took lots of samples because I haven’t recognized myself for a while; no energy or motivation. It started with me feeling sick and dizzy, perhaps because of low blood pressure I thought… It turned out that I am pregnant!!

We had used the contraceptive Natural Cycles, which wasn’t safe enough. We were aware of the risk of getting pregnant and both Adrian and I have felt ready to start a family for quite a while. I was shocked to be pregnant and how my body reacted. I knew that you feel nausea during pregnancy, but at the same time being super tired, having acid reflux, dry mouth, aching breasts and cramps in the legs is mentally something I never could have prepared myself for. I don’t throw up but have felt nauseous since week 6. Last Friday I started with a prescriped medicine, Lergigan, but I get completely knocked out by them and could sleep forverer.

I quit my job in Gothenburg before I knew I was pregnant, so right now the days and nights are one big blur. Not having any routines makes me feel worse, but I do the best I can and try to focus on what I get done instead of what I can’t do. I’ve finally gathered strength to continue with my blog and online business. I am used to being able to handle and yes, control, how I feel by acting, eg. exercise, go on a refreshing diet, get other perspectives by meeting friends … but the only thing I can do right now is to accept my condition. Although I feel bad, it all feels incredibly big and beautiful and I am grateful for every day.