Stress

1 december 2018.
Jag sitter och dricker rödvin och äter ost i mina nyinköpta träningskläder från Lorna Jane. Har köpt kursen Stressa ner – lev mer av tidningen MåBra. Stress ja. Känner en fysisk avsky bara av ordet, så tanken att välkomna och acceptera känns långt borta. Trots allt kan en svag röst urskiljas av sorlet av tankar, som säger att det är okej. Efter att ha tagit in informationen av kursens förord behöver jag få ur mig något, skriva.

Likt kaka på kaka, har tunga saker har lagts på hög, för att till slut rasa, söndertrasa, bli bränt av brasa.
Det brinner i båda ändar, smaken är som baken, en knaprig kant. Ett bakslag, en klump i magen, av röran.
Som grädde på moset, rör jag om i grytan och rör till det.
Av erfarenhetens otaliga påminnelser vet jag att motvindens visit dock är kortvarig. Blott en liten stunds påhitt, som likt trollsländan gör allt för att få till det.
Det, liksom allt annat i livet är, temporärt. Men att tillämpa detta faktum i stundens hetta, då jag behöver det som mest, verkar behöva mer träning. Skrattretande, förlängs timmen som jag blåögd väntar ut.
Offret för oförnuftet, blir även offer för omständigheten. Jag slår huvudet på spiken när jag halkar på innebörden av det nederlaget. Salta tårar svider och läskar.
Som en dålig förlorare drar jag åt hållhakens snara, som om det vore första eller sista gången som jag, Sara, mår illa i livets berg- och dalbana. Jag är en stenhård domare, och ristar min risiga kritik med krita, istället för att delmålen rita.
Jag trånar efter dispens, om vita streck på himlen i försök om att fly min egen skugga. Ny destination där nya utmaningar skulle stå, med mitt namn på en skylt.
En annan dröm, förutom att dra och att närmaste utväg ta, är att förbättras varje dag. Jag bryter ner bit för bit, slickar på fingret för att samla ihop alltsammans, för att vara ihop och tillsammans. Ett steg i taget, må det hela ha sin gång. Den är smal, men om vi flätar våra fingrar klarar vi oss utan sikt, vi bär varandras vikt, och går på känslan.

Passiv passion

 

Det skulle sitta fint att sitta ner och bli lite svett av en skål het thai-soppa.

Bli så där lätt mätt men belåtet slö.

För att sedan vilja knäppa upp byxorna, knäppa av lyset, knäppa händerna.

Badda pannan i bädden.

Ligga sked och invänta sömnens övergång, med en mjuk mule i nacken, och domherrar utanför fönstret.

Ta på tystnaden och bara huden – ta ingenting på allvar.

Ditt liv på en lönespec…?

Jag har verkligen tacksamma arbetstider – jobbade bara 4 h idag och hade därför jobbat, gymmat och handlat när klockan slog 15.00.

Hellre lite mindre pengar och mer fritid – om alla skulle ha max 6 timmars arbetsdag skulle ingen behöva jobba för mycket och det skulle skapas fler jobb till alla arbetslösa = mer balans.

“Min dag är underbart skön. Jag gör en underbar insats, för en underbar lön.”

 

Två öron och en mun

Många är bra på att prata, men vem kan egentligen lyssna?

Man kan tro att man lyssnar när man översätter och tolkar utifrån sina förutfattade meningar, sina föreställningar, idéer, minnen, utifrån sin stolthet, rädsla osv. – när man med andra ord lyssnar på sig själv.

För att kunna lyssna måste vi vara alerta och öppna inför det nya i varje stund – och möta det objektivt.

Skålen av oss själva måste tömmas, för att någonting annat ska få plats.

Den verkliga verkligheten kan omöjligen uppfattas samtidigt som vi bär våra minnens suddiga linser – inte heller i vår illusion om hur någonting kommer bli – utan enbart i det som är okänt i varje stund – av ett öppet sinne.

Det är bara med ett objektivt sinne, som man har tillgång till objektiv kunskap.

Flax

Det blev totalt 607 km igår från Göteborg – Karlstad – Hultsfred och använde telefonen som gps, så jag har inte kunnat blogga förrän nu efter jobbet.

Har varit jättetrött idag men det var det värt – av gårdagens ca 200 sökande var det bara ett 40-tal personer som blev utvalda till intervju – bland annat jag! Brukar inte ha så tur när det gäller sånt så det var kul 🙂

Vill inte säga för mycket innan jag vet ifall jag fått jobbet eller inte, men jag gjorde som alltid mitt bästa och tror på att det som är menat för mig redan är bestämt och därför kommer till mig – så nu är det bara att vänta 2-3 veckor.

Eftersom jag missade terminens sista yoga i måndags ska jag ta igen den ikväll – passar bra en slö dag som denna 🙂

På väg

Har 171 km kvar på väg E45 till Karlstad, Arbetsförmedlingen och rektyreringsmötet angående jobb på Oslo flygplats!
Lyssnar som vanligt på p2’s klassiska och betraktar från en varm bil hur solen skiner på den -7 grader kalla omgivningen.
Det är så mysigt att åka bil långt – ska snart stanna någonstans på vägen och köpa kaffe.

Ha en fin dag!

Jävligt jävlig

Jag förstår inte hur mina föräldrar står ut med mig.

Jag har beslagtagit deras köksbord genom att ha min dator och massa anteckningsblock och papper där, och genom att sitta där och skriva – morgon, middag, kväll.

Så fort de kommer in i köket och pratar med mig, får de en blick som om de försökte ta maten från en pitbull..

Pappa avlägsnar sig lika snabbt som han kommer.

Mamma fortsätter sitt försök att föra en dialog, trots mina fördröjda och korta svar.
Jag anstränger mig för att till en början fördela min uppmärksamhet, men eftersom jag samtidigt försöker samla mina tankar till text, omvandla dem till en länkadress, dröjer det inte länge tills pikande suckar av irritation avslutar min avtrubbade respons.

Då säger hon förlåt för att hon stör, och börjar viska – för att störa mindre. Jag får nu anstränga mig mer för att höra vad hon säger, och be henne upprepa sig för både andra och tredje gången.
Men det enda jag hör är hur jag i tystnad beskyller henne för mitt dåliga samvete

Jag kan verkligen vara en riktig jävel mot dem jag älskar.

 

Lugn lördag på lång helg

Jag är ledig från jobbet på både måndag och tisdag – ska på ett fjärde besök till biopaten så jag tar ett tåg till Gbg imorgon.

På tisdag ska jag på ett möte i Karlstad angående jobb i Norge – håller alla möjligheters dörrar på glänt! Har därför suttit och finslipat på mitt CV och skrivit personligt brev både på svenska och engelska – det tar tid!

Nu ska jag gå en lång promenad med mamma för tredje gången idag – har precis ätit hennes älgköttbullar och mjuka pepparkaka med risella :-)Det är skönt för magen att gå efter maten, speciellt eftersom jag börjat få uppstötningar på senaste.. får ta upp det med biopaten, för det är ingenting jag haft innan 😦

What doesn’t kill you makes you stronger

Idag har jag frusit som när jag var i staden Quetzaltenango, [Xela] i Guatemala förra året.
Den ligger ca 2400 meter över havet, så den tunna luften är bara några få plusgrader där på vintern. Jag var samtidigt under en (annan) behandling för magen då, där jag skulle sitta i en balja med kallt vatten och salt i 20 minuter morgon och kväll. Hotellet vi bodde på hade bara stengolv och jag minns att jag inte fattade hur jag klarade av att sitta i det kalla vattnet!

Pero lo que no te mata – te hace más fuerte (det som inte dödar dig gör dig starkare) 🙂Efter att ha suttit och kollat flygresor.se började jag bläddra i en inredningstidning – ser verkligen fram emot dagen jag har en egen bostad (helst någonstans där det är varmt hehe..) Har massa fina saker och möbler, och älskar att inreda.

Så nu ska jag städa så jag blir varm!

Tristessens inspiration

Jag kan inte påstå att jag känt av någon vidare optimism ikväll!

Önskar dock ingen underhållning – underhåller hellre.
Har en röd clown-näsa efter en god stunds djup koncentration av att klämma pormaskar – det som hamnar högst upp på listan av vad som försämrar min hud.

Förbjuden frukt är tydligen så övertygande god, att permanenta ärr inte hindrar stundens tidsfördriv!

För att dramatisera denna vardag ytterligare inledde jag veckans andra fasta.
Har gottat mig med vatten och tandtråd.

Tog en stel power-walk i ösregnet också, men det gav märkligt nog ingen märkbar energi.

Kopparrörens varmvatten återställde kroppstemperaturen.

Går nu avslutningsvis till sängs för att maxa dosen av bedövning. Lägger mig till rätta – är i natt villig rollen som underlägsen livet.