Två öron och en mun

Många är bra på att prata, men vem kan egentligen lyssna?

Man kan tro att man lyssnar när man översätter och tolkar utifrån sina förutfattade meningar, sina föreställningar, idéer, minnen, utifrån sin stolthet, rädsla osv. – när man med andra ord lyssnar på sig själv.

För att kunna lyssna måste vi vara alerta och öppna inför det nya i varje stund – och möta det objektivt.

Skålen av oss själva måste tömmas, för att någonting annat ska få plats.

Den verkliga verkligheten kan omöjligen uppfattas samtidigt som vi bär våra minnens suddiga linser – inte heller i vår illusion om hur någonting kommer bli – utan enbart i det som är okänt i varje stund – av ett öppet sinne.

Det är bara med ett objektivt sinne, som man har tillgång till objektiv kunskap.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s