Mina händer får tala, för jag har ont i halsen…

Som om det var min första gång, började jag i morse att i slow motion utveckla ett så kallat vaket tillstånd.
Det krävdes en kraftansträngning för att dela på mina ihopsatta ögonlock. Självömkande tolkade jag resultatet för min prestation som otacksamt; jag möttes av ett för ljust ljus, och en ilande värk i ögon, huvud, bihålor, hals och nacke aktiverades.
Jag tog ett kort andetag – de torra slemhinnorna begränsade syret från att ner till lungorna, och blodet att väcka resterande kroppsdelar från dess dvala.

Om det inte vore för behovet av att uträtta mina behov, hade jag lämnat verkligheten efter detta första smakprov, och återigen låtit mig gå förlorad i sömnens bedövning. Men tacksamheten gav effekt av lindring – rikedomen att kunna vila i ett tryggt hem fanns i min ägo.

Mina trampdynor möttes av ett nedkylt laminatgolv, det svala beblandades med min intensiva kroppstemperatur. Väl lodrät, fortsatte de ömma ledernas automatiska motorik mot badrummet och duschen.

Tungt placerad vid köksbordets presentation av föda och koffein, ljöd Melodikrysset i mina något ännu fuktiga öron.
Mina sex sinnen fyllde numera sin fulla funktion – jag märkte nämligen att inte bara det fysiska försvagats av denna infektion; en överdriven känslighet knöt sig i magen och fyllde den något svullna halsen, trängdes med huvudets huvudsakliga innehåll och pressades slutligen ut genom mina tårgångar – allt på grund av att radion spelade följande, löjligt nostalgiska, melodi…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s