Han är inte den mest aktiva, utan påminner mer om tjuren Ferdinand.
Han är iskall – kan sova utomhus under ett 5 cm snötäcke.
Han utnyttjar sina 85 kg också, han vägrar att lyda om han inte själv vinner på det – resultatet av att vara lat och smart..
Han älskar att simma och är kvick som en hare när han är i skogen, när han ska söka efter något och naturligtvis när det finns mat med i bilden – som han slukar på ett ögonblicks sekund utan att tugga.
Han dreglar, fäller hår och drar in en stor del av den miljö han vistats i; skog – löv, barr, kottar, fästingar, grenar, grus, och en stor mängd sjö-, havs- eller träskvatten.
Griffin, som mina föräldrars New Foundland heter, har fått mig att känna att jag nog aldrig mer vill ha hund. Men när jag var i Göteborg för ett tag sen började jag våga tro på ett liv med hund igen – jag såg en Rodesian Ridgeback – så fin!
Ägaren berättade att rasen använts för att jaga lejon i Afrika och att den därför är väldigt intelligent. Den är atletisk, har kort blank päls och är känd för att inte dregla, utan har mestadels munnen stängd – en drömhund för en hurtig pedant som jag!
Jag såg också en italiensk Cane Corso nyligen – ytterligare en jättefin hundras jag skulle kunna tänka mig att skaffa den dagen jag slår mig till ro.
Din stora björn är fantastiskt vacker! och som du nämner med de två övriga hundar är också mycket fina.
LikeLike