När demonerna tuggar på min själ…

Likt Anne Frank utlämnar jag genom text de senaste dagarnas känslor.
Jag har mått riktigt dåligt.
Det började i söndags – jag gick från en dag till en annan från att vara glad och pigg, fylld av energi och lust, till hopplöst omotiverad, trött, ledsen, utmattad, och med värk i nacke, rygg, axlar och i huvudet – som om min hjärna skulle sprängas..
Jag känner inte alls igen mig själv. Jag som mått så BRA på sistone! Jag vet att man kan ha dåliga dagar, men det här har varit något annat. Ångesten har inte haft någon nåd.

Det är till viss del psykologiskt, jag vet att jag är mer känslig än vanligt och det är mycket som hänt på sistone, utöver den här tunga behandlingen.

Det kanske också är någon hormonell obalans eller en reaktion på mina nya mediciner från biopaten, jag är på väg till Göteborg nu dels för att prata med henne om det. Jag ska ta den här medicinen, som jag droppar och drar upp i näsan, i 3 veckor, sedan en annan medicin i 1 vecka och sen på återbesök. Jag behandlar framförallt candidan just nu, som troligtvis bidrar till att jag mår så dåligt. Samma gift som svampen bildar, bildas när kroppen omvandlar alkohol – jag vet inte om den här veckans bakslag beror på att jag drack vin i fredags. Efter mitt andra besök hos biopaten förra torsdagen sa hon att jag till och med skulle undvika frukt nu för att svälta ut candidan, men samtidigt säger hon att jag kan ta ett glas ekologiskt rödvin någon gång ibland. Efter att både ha testat och tänkt efter inser jag hur motsägelsefullt det är, vin som innehåller massa jäst och socker.. Alla reagerar ju olika på alkohol, men om det är vinet som gjort att jag skulle kunna skriva en bok om hur mitt huvud dunkar i takt med mitt brustna hjärta.. så är det inte värt en droppe.

Men jag tror ändå att jag är på rätt spår, med dieten och allt, jag behöver bara mer tid. Igår blev jag påmind om hur mycket styrka man har inombords, och jag är tacksam för all kraft och energi som det ger att minnas det, i väntan på att hitta nyckeln som passar till ankaret som är fastlåst runt mina fötter, i denna kvicksand.

Jag vet att jag kommer hitta den, jag känner hur det börjar bli varmare..

0 thoughts on “När demonerna tuggar på min själ…”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s