Jag får rysningar av det svenska beteendet…


Okej jag bor ju för tillfället i ett litet samhälle där jag bodde mellan att jag var 6 – 16 år. Ikväll blev jag SKRÄMD! Jag var på ett gym som hade invigning av två pass, styrka och step up.
Jag måste bara börja med att säga hur sjukt KUL det är med step! Vi var runt 35 pers och Gud vilken känsla när alla gör samma rörelser till snabb musik, man hör folk ropa WOHO!! hahah hur underbart som helst.. Step är väldigt konditionskrävande, nästan som intervallträning fast med massa danssteg. Man dansar konstant i 60 minuter, här tränas uthållighet. Det är grym träning för ben och rumpa i och med att man kliver upp och ner för en ca 30 cm hög bräda hela tiden. I och med att man hoppar tränar man också spänst – varierad träning är den bästa!

Motsatsen till denna muntra känsla fick jag dock av folkmassan när vi inte dansade. Jag har inte bott här på 8 år men det är en så liten stad så jag känner igen ungefär varannan person – det var TVÅ som hälsade! WFT? Där fanns gamla lärare, folk man gått i parallelklass med, TRE personer som är mamma till tjejer som jag umgicks med jättemycket när vi var yngre!
Jag vet inte om jag förstår varför folk inte hälsar, jag vet inte om jag vill förstå, men jag antar att det är någon slags rädsla, osäkerhet..?
Man kanske skäms över hur man tränar eller om man gör fel, det är så fel att göra fel i Sverige. För “så gör man inte”. Jag säger inte att alla svenskar är så här, men det är ett svenskt sätt. Jag tycker att det är synd att leva så återhållsam, så instängd i sin lilla ruta, det är så att man vill gå fram och kolla pulsen för de andas knappt. När man tillåter sig att andas stora djupa andetag, tillåter man bröstkorgen att utvidgas och att man tillåter sig själv att ta plats.

Jag är energisk och målmedveten när jag tränar, jag älskar att träna och det är ju därför vi är där. Dessvärre innebär det att jag rör mig utanför den osynliga lilla boxen som folk här i Sverige har runt sig, och “så gör man inte”. Istället för att känna trygghet på insidan är har den otrygga svensken denna box som trygghet, man kan luta sig mot dess vägar och gömma sig bakom den, som en struts som sticker ner huvudet i sanden och tror att den inte syns. Men det syns. Jag märker att folk känner igen mig för jag ser i ögonvrån att de kollar, men så fort vi får ögonkontakt vänder de bort blicken. När jag ler och säger ”hej!” ser de jätteförvånade ut som om de sett ett spöke. Sen säger de ”hej hej!” och tittar bort snabbt igen, helst tar de sig så långt bort från platsen som möjligt, för att få det plågsamma ögonblicket att passera.

Med undantag från när de kör step-up, får det mig att tänka på att folk i det här landet oftast bara släpper efter på sitt strypkoppel när de dricker alkohol; då öppnar de upp sig och släpper alla sina hämningar och ropar WOHO!!

Man skulle kunna tro att det är större samhörighet i små samhällen men det är HELT tvärt om kan jag lova. Folk är systematiskt uppdelade i respektive grupper och beblandar sig absolut inte med någon utanför. Om man är utanför gruppen så är blir helt utfryst, man får inte vara med. Jag tycker att det är så löjligt, och det här tillhör det normala! Till och med instruktören i en av klasserna hade sina interna blickar och leenden – TILL DEM HON KÄNNER. En annan blir helt ignorerad. Så opedagogisk.

Det här är den största anledningen till varför jag valde att inte bo kvar här utan flyttade när jag var 16 för att gå gymnasiet i Linköping. När jag kom dit träffade jag jättefina människor, jag blev bemött på ett öppet och respektfullt sätt, då var det jag som förvånad såg ut som att jag sett ett spöke (de som känner mig vet att jag även såg ut som ett spöke under denna rebelliska period.. det här inlägget får det knappast att verka som att den perioden är över hehe..)

Hur som helst så tycker jag att man begränsar sig så mycket genom att inte riva ner alla murar man stängt in sig bakom, man går miste om så mycket som finns på utsidan. Jag kan inte tänka mig hur det är, det måste vara jättejobbigt att leva så. Ensamt.
Det är kanske därför man utstrålar så mycket kyla. Detta beteende och det faktum att vintern börjar närma sig med ännu mer kyla får mig att ställa in mig på flight-mode; http://www.flygresor.se/

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s