Jag har hört att man inte ska berätta för andra om sina problem. 95 % kommer glädjas åt att du har dem.

Jag vet att man enligt sin Facebook-status verkar ha stenkoll på läget och må hur bra som helst, att man leendes flaxar fram med vinden i ryggen och med ett dunkande hjärta helt utan smärta. Men jag erkänner, för mig och för er som läser, att jag känt mig väldigt vilsen. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, var jag ska bo, hur jag ska få allt att stämma överens med bilden i mitt huvud, för den är oskarp.

Jag började för en tid sen att pussla om i mitt liv, jag har nu suttit med alla bitar i min famn och ganska desperat försökt sätta ihop dem genom massa idéer; jag tänkte dra utomlands, jag tänkte lära mig spanska helt, jag kontaktade alla jag känner i L.A, Miami, Kanada och Australien, jag skrev till ett universitet i Nicaragua, jag anmälde mig till ett informationsmöte för att åka som Au Pair, jag har sökt massa olika jobb och lägenheter, igår var jag och provjobbade som fiskförsäljare (HAHA) och idag var jag på en arbetsintervju för ett café…
Men så stannade jag upp och frågade mig själv vad är det jag jagar? Jag insåg att jag blint stressar och pressar mig själv att hitta ett svar på frågan om vad jag ska göra härnäst. Min kropp och mitt huvud får ta stryk av det pga. hur det stressar mig.
Nu är jag tillbaks i Hultsfred efter fyra dagar i Gbg, jag trodde att svaret kanske fortfarande fanns där men det känns inte så längre. När jag bodde i Guatemala minns jag att jag tänkte att det inte spelar någon roll var man är i världen, gräset är inte grönare på andra sidan, det man känner kommer man att känna var man än är. Det är sant.

Jag är glad över det jag hittills valt trots rädslan att ge upp tryggheten som det man är van vid ger. Det är inte det enklaste att bara släppa taget och kasta sig ut i det ovetande. Jag är glad över att jag hela tiden försöker. It’s not the load that breaks you down, it’s the way you carry it.

Efter att ha pratat mycket med min älskade syster och hennes pojkvän under den här tiden har jag fått massa bra tips och jag är så tacksam för deras och många andras hjälp.
När jag var på väg hem ringde mamma och sa att hon bokat en massagetid för mig när jag kom fram. Efter det var vi bara ute och gick och sen åkte vi och doppade oss i en sjö. Jag mår jättebra nu. 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s